Kajjan Kajsa

Nu ska jag berätta en sann, mysig historia om Kajsa….
En morgon när min mamma och pappa klev upp fick de se något genom fönstret som satt ute på farstu räcket, det var något grått….det var en kajja. Hon tittade på dem men sina ljuvliga ögon, de smälte direkt. Vilket möte! Kajjan började komma lite då och då. Detta var på sommaren. De började mata henne och hon åt som en gris! Sedan flög hon iväg en stund…….jag fick åxå träffa henne! Det går liksom inte att beskriva hur det känns, det känns fantastiskt!

Vilket möte! Hon kom och hon flög i väg, kom igen och flög i väg en säng, oftast så satt hon på räcket på morgonen innan de klev upp och när hon fick se dem blev hon jätteglad. Det var precis som att –Ska ni inte ta och komma upp nu mina vänner!. Vi döpte henne till Kajsa! Hon lade huvudet på sned och tittade på en med sina magiska ögon, tänk hur man känner då! Wow!

Hon besökte dem två somrar i rad men sedan en dag kom hon inte tillbaka….vad hade hänt, fanns hon inte längre, eller skulle hon prova sina vingar någon annanstans, satt hon på något annat räcke någon annanstans??? Ja, det vet vi inte, men underlig och rolig var hon, Kajsa. Vem var hon?! Å vad ville hon? Inget kanske, ville bara hälsa på!

Har ni varit med om något liknande?

Berätta!

Kram
